Den här bloggen såg dagens ljus 2012. Ett tag var jag hyfsat flitig, men det tog sig aldrig riktigt. Sporadiska försök att återuppliva den gick sådär. Nu var det många år sedan senaste inlägget.
De senaste åren har det inte heller blivit så värst mycket fiolspel för min del. Eller så värst mycket musik alls om jag ska vara ärlig. Jag har varit upptagen med att plugga teologi (2014-2019), bli prästvigd (juni 2019) och jobba i församling (sedan dess). Jag har iofs också hunnit skaffa en elgitarr, byggt en rörförstärkare och några pedaler. Några mandoliner har passerat, en har stannat. De har fått följa med till jobbet ibland, det har varit väldigt roligt. Och visst har fiolen också kommit fram ibland. Men det har varit väldigt sporadiskt och ibland med flera månaders mellanrum.
Samtidigt är det ändå mitt huvudinstrument – det blir väldigt påtagligt varje gång den kommer fram. Inte för att jag är bäst på den, men när jag spelar på den inser jag att det är det instrument jag skulle välja om jag var tvungen att begränsa mig till ett. Samtidigt är jag glad att jag inte behöver begränsa mig på det sättet. Precis som jag inte behöver (eller vill) begränsa mig när det gäller vilken musik jag spelar.
I slutet av semestern var hela familjen på spelmansstämma i Stjärnsund. Fiolen var med och under allspelet insåg jag hur otroligt mycket jag har saknat att spela folkmusik med andra folkmusiker (några låtar kunde jag, de andra hann jag lära mig lagom till sista reprisen). Numera jobbar jag i Stockholm och förra veckan tittade jag förbi O’Connell’s i Gamla stan där det var session. Jag hade inte fiolen med, men nästa gång ska jag helt klart ha det. Sessionspel är ju något av det roligaste som finns.
Även om jag inte är musiker till yrket så är musiken är otroligt viktig för mig. Det går inte att säga att den ”bara” är ett fritidsintresse. Den är en del av mig och så länge jag kan röra på fingrarna kommer jag att fortsätta spela.
Så nu, elva år efter att jag startade bloggen spelafela och många år sedan den var aktiv, vill jag också försöka blåsa nytt liv i den. Jag vet inte ens om folk läser bloggar längre, men jag kan bli nostalgisk när jag tänker på en tid när Internet var fullt av material producerat av människor (i stället för AI) och när man själv kunde välja vad man skulle läsa (i stället för att algoritmer gör det).
En del av min kärlek till fiolen hänger nog ihop med det. Fiolen är på otroligt mänsklig. Tonen är till väldigt stor del en produkt av den som spelar – det du stoppar in är det som kommer ut. Så är det med alla instrument, på olika sätt. Det gäller även för elgitarren, men akustiska instrument är speciella. För mig är fiolen det instrument som mer än något annat får mig att känna att musiken är en del av mig när jag spelar. Det finns inget artificiellt i fiolspel.
Var är allt det gamla? kanske du undrar. Jag tänkte först låta det ligga kvar, men väldigt mycket var trasigt (länkar och inbäddade bilder) så jag valde att arkivera det.
Om du läser får du gärna interagera! Ta ton, med instrument eller tangentbord. Låt oss återerövra Internet med mänsklighet!