Chris Thile på Södra teatern

Postat den 7 mars 2026 av pontus

Igår såg jag Chris Thile på Södra teatern. Det var en magisk upplevelse, bara han, mandolinen och musiken. Han påminde oss om att även om människor kan göra väldigt mycket dumt (som vi verkligen ser i världen idag) så kan vi också skapa fantastiska vackra saker. Programmet innehöll till min glädje rätt mycket Bach, det är verkligen en fröjd att höra Chris spela solofiol-styckena på mandolin. Med anledning av världsläget sjöng han Bob Dylans Masters of War, en stark och bra låt, som han satte ihop med Bachs Ciacona i Dm, kanske det vackraste musikstycket som finns. När han kom till dur-delen (som är lite skir, eterisk) lämnade han mikrofonerna och ställde sig framför. Det blev otroligt effektfullt och intimt när det bara var han, vi i publiken och mandolinen.

Chris Thile på Södra teatern

Om du inte har lyssnat på hans inspelningar av Bach har du en musikalisk upplevelse att se fram emot!

Sedan är han ju varm, härlig och showig på ett sätt som känns väldigt genuint. Han bjuder på sig själv och bjuder in till delaktighet, t ex med ”fiddle tune request time” där folk fick ropa låtar hej vilt och han spontant satte ihop ett set. Det blev dubbla extranummer och samma sak där, han frågade vad vi ville höra och valde något av förslagen som kom från publiken.

Publiken var nog den högsta koncentrationen av mandolinister på länge i Stockholm, det märktes i samtalen innan och efter att nästan alla spelade mandolin (eller något annat instrument). Jag kände igen en del folk från sessions, festivaler och stämmor.

Om mindre än två veckor ska jag på konsert igen, men då blir det svensk musik. Mer om det så småningom!

Publicerat i konsert | Lämna en kommentar

Seg start på året!

Postat den 2 mars 2026 av pontus

Det blev visserligen en session i januari, men sedan har det varit segt. Först blev jag rejält sjuk, en förkylning eller influensa som slog ut mig totalt i nästan två veckor. Sedan, när jag hade börjat känna mig hyfsat frisk igen, var vi till Kungsberget med familjen och jag lyckades knäcka ett revben i skidbacken… Eftersom vissa rörelser gör väldigt ont har jag inte vågat känna på fiolen och det dröjer nog ett tag till innan det blir av.

Trist!

Publicerat i spelafela | Lämna en kommentar

Session report 21/1

Postat den 21 januari 2026 av pontus

Fint att få in en session i januari! Jag var visserligen ledig en del i början av året, men nu när jobbet har kommit igång är det verkligen fullt ös. Första dagarna kände jag mig vansinnigt seg, nu är jag fortfarande lite trött men väldigt taggad på vad året ska erbjuda.

Först mellanlandade jag faktiskt på Stampen, där de har after work session varje onsdag (och torsdag och fredag). Inte för att spela själv då, utan för att lyssna. Det var ett ganska bluesigt gäng, skönt gung. Men sedan strosade jag vidare till O’Connell’s där jag tog en fish’n’chips innan det blev dags för session.

Kul att återse många av de ”gamla vanliga”, men det var också en hel del nya ansikten, åtminstone för mig. På sätt och vis en ganska absurd session, efter ett tag var vi fyra fioler, fyra gitarrer och fyra bodhrans! Men det var ändå skönt gung också där, kul stämning. Det brukar ju kunna bli ganska eklektiskt och kanske var det extra mycket så ikväll av någon anledning. Jag tror t ex vi körde fyra eller t o m fem svenska polskor, det har jag nog inte varit med om någon gång tidigare. En eller kanske två kan det bli ibland. Lite kanadensiskt och amerikanskt, men det är inte lika ovanligt. Ibland tar jag upp det! Ikväll tog jag t ex upp både Mouth of the Tobique och St. Anne’s reel, men inte Big John McNeil som jag annars brukar köra före St. Anne’s. Big John McNeil är iofs kanske egentligen irländsk eller skotsk från början, det beror väl på vem man frågar. Hur som helst är det bra låtar!

Min session-ribba ska nog ligga på en gång i månaden under våren, jag kommer bli glad om det lyckas. Det är mycket som händer, men det är också mycket värt att få lägga ett par timmar på att spela musik tillsammans med andra!

Jag väntar ivrigt på nya sensträngar, den här gången har det tagit ovanligt lång tid att få dem. De gamla jag satte tillbaka i november blev till slut alldeles för trötta och i december satte jag på ett set Larsen Tzigane som jag hade liggande. De är gamla, men oanvända och har funkat helt OK. Samtidigt längtar jag efter ett nytt set Lenzner Supersolo, de är helt klart det bästa jag testat hittills.

Publicerat i session report | Lämna en kommentar

Ruggiero Ricci on Glissando

Postat den 18 januari 2026 av pontus

A shortcut to violin technique – så beskrivs fiolboken jag lånade på biblioteket häromveckan. Men finns det verkligen genvägar? Ricci menar att han upptäckt den ”gamla” tekniken som bl a Paganini använde. Huruvida det är sant eller inte låter jag vara osagt, men vissa saker stämmer nog. T ex hade inte Paganini axel- eller hakstöd, för de var inte uppfunna än.

Nyckeln är (enligt Ricci) ett slags ”lägeslöst” spelande, där handen liksom kryper runt snarare än hoppar mellan olika lägen. Med en grundhållning som är närmare kroppen, både den egna och fiolens, kan man komma åt flera lägen genom att sträcka handen framåt eller bakåt. Behöver man flytta så gör man det så lite som möjligt i taget, helst med samma finger. I en skala flyttar man fingret vid halva tonsteg. Om man t ex ska spela en skala i Eb-dur så blir fingersättningen för första oktaven 1-2-3-3-4-1-2-2.

En av de viktigaste och mest grundläggande övningarna för detta är enfingers-skalor, alltså att spela en hel skala med bara ett finger i taget. Lyssnandet blir också superviktigt, man kan gärna använda en bordunton för att kolla intonationen.

Jag vet inte om det är en shortcut, men jag tycker det har hjälpt att tänka annorlunda och göra en del av övningarna. Det har absolut gett mig lite mer självförtroende i andra lägen än första. Så jag ser fram emot att fortsätta nöta en del av dem!

Publicerat i teknik | Lämna en kommentar

Gott nytt år!

Postat den 9 januari 2026 av pontus

Jag har haft en lång och skön ledighet över jul och nyår. Det blev ganska mycket musik! I julklapp fick jag bland annat en bok med låtar av min fru, de flesta i tvåstämmiga arr så att vi kan spela tillsammans. Själva spelandet var den bästa delen av julklappen!

Böcker har spelat stor roll under ledigheten, jag har passat på att läsa en hel del. Till exempel den otroligt fina Hjärta av jazz av Sara Lövestam! Kan varmt rekommendera den om du vill läsa en tänkvärd bok. Här är baksidestexten:

”Jag var bara en pojk första gången jag tog tåget till Stockholm, och det var nittonhundrafyrtiotvå.” Den rynkige mannen drar munnen till ett clownleende. Han heter Alvar Svensson, och en gång spelade han med Povel Ramel. På riktigt. Steffi Herrera går i Björkeskolan så lite som möjligt. Där är hon en horunge och drottningarna Karro och Sanja härjar fritt. Men i mp3-spelaren finns Povel Ramel, med snäll röst och ord som är roliga. Hon kan alla hans texter, nästan, och snart kan hon spela walking bass till de flesta av hans låtar. En dag när hon passerar ålderdomshemmet, hör hon välbekant musik strömma ut ur ett fönster… Alvars berättelse i rummet med vevgrammofonen är en vild jitterbugg på Nalen. Den är budcyklar på Stockholms gator, mörklagda fönster och flickor man knappt vågade titta på. Och så jazzen, som enligt vissa var värre än kriget. När den gamle mannens minnen kraschar rakt in i tonåringens verklighet, förändrar det båda deras liv.

Men det blev inte bara skönlitteratur, jag hittade också en fiolbok av Ruggiero Ricci på biblioteket. Han har en lite speciell approach till vänsterhanden, inte särskilt intressant för irländska låtar men spännande för klassiskt. Eller jazz!

Precis före jul beställde jag också en shruti box till mig själv, den kom i mellandagarna och förtjänar sitt eget inlägg så småningom. Om du är nyfiken får du googla så länge…

Publicerat i spelafela | Lämna en kommentar

Fiolens mångsidighet

Postat den 23 december 2025 av pontus

En kompis till mig har blivit ganska seriös på att lära sig durspel ordentligt. Vi har pratat massa durspel/dragspel och då blir man lätt lite durspel-curious. Åtminstone jag, som tycker det är roligt att nörda in mig på saker…

Det häftigaste med dragspel är nog att man kan kompa sig själv. Samma gäller förstås durspel också, även om de är lite mer begränsade. Irländsk musik är ju väldigt melodibaserad, så i de sammanhangen är det vanligast med durspel som lämpar sig för melodispel. Oftast stämda så att det är en halv ton mellan raderna, B/C eller C#/D är de vanligaste. Fördelen med dem (om jag har förstått rätt) är att alla toner finns (på någon rad). I andra sammanhang är det vanligare med kvintstämning – C/F, G/C, D/G osv. Man kan förstås spela irländskt på ett sådant också, men på de enklaste modellerna är det vissa toner som inte finns. Däremot är bas och ackord mer användbara.

På fiolen är det inte omöjligt att kompa sig själv, men det är svårt att få ett komp som är frikopplat från melodin. Man kan använda dubbelgrepp för att få fram ackord, eller antyda ackord, vilket många gånger räcker ganska långt. Man kan också kompa någon annan väldigt bra, antingen med stråke eller pizzicato. Sedan kan man förstås spela i vilken tonart som helst, eftersom alla toner finns. T o m toner mellan de vanliga halvtonerna, så man är inte låst till en tempererad skala. Det innebär faktiskt att man kan spela mer musikaliskt ”rent” på fiolen än på många andra instrument. Men det innebär också att man måste vara lyhörd och anpassa sig efter andra instruments stämning och temperering.

Med durspel (och t ex flöjter) har olika traditioner har sina olika instrument. I olika delar av världen använder man olika stämningar. Men överallt finns fiolen, i princip utan variation. Visst finns det vissa traditioner som har alternativa stämningar, men på fiolen är ju det inte låst till konstruktionen. Det är bara stämma om.

Så även om fiolens konstruktion är ganska enkel (fyra strängar och en stråke) är det ett instrument med väldigt lite begränsningar. Du kan spela allt och lite till på den.

Publicerat i spelafela | Lämna en kommentar

Konsert och session

Postat den 20 december 2025 av pontus

I onsdags blev det både konsert och session! Först var vi på Vrak där Cuan a Tuath hade sista spelningen i en svensk miniturné. Trion är baserad i Glasgow men medlemmarna kommer från Sverige, Skottland och England. Det gör också musiken de spelar, det var en härlig blandning av svenskt och skotskt. Superfint samspel mellan alla tre, med Kristina och Séamus melodispel och Dans otroligt smakfulla piano.

Favoritlåten från kvällen var nog Norsbrovalsen som Kristina hade skrivit till sin morfar. Jag googlade och det verkar finnas åtminstone en annan (äldre) låt med samma namn. Men jag spelade in den så att jag skulle kunna ta ut melodin. Cuan a Tuath (namnet betyder Nordsjön) ska också in i studion i vår, jag hoppas att de spelar in valsen då!

Eftersom det var onsdag valde vi att smita direkt för att också hinna med lite sessionspel i Gamla stan. Det var riktigt mycket folk på puben, kändes lite som julavslutning för nu blir det ju paus ett par veckor. Vi spelade Father Kelly’s och Reconciliation, den senare sitter inte riktigt ordentligt i fingrarna än märkte jag. Men det var kul ändå!

Det visade sig också att en av de andra i session-gänget har sommarstuga väldigt nära vår sommarstuga. En rolig upptäckt som kanske kan innebära lite mer stugjam så småningom?

Publicerat i konsert, session report | Lämna en kommentar

Kyrklåtar, klistermärken och session report 10/12

Postat den 11 december 2025 av pontus

Relationen mellan folkmusik och kyrka har inte varit problemfri, åtminstone inte historiskt sett. Idag är det inte ovanligt med folkmusik i kyrkor, men längre tillbaka var det på många håll otänkbart. Även om flera av våra äldsta uppteckningar av folkmusik gjordes av kyrkans musiker, som ibland kunde fungera både som kantor i kyrkan och spelman på byn. Det händer att jag träffar folk som tycker det är märkligt med en präst som spelar folkmusik, men då är det personer som själva inte har särskilt mycket med kyrkan att göra. Numera tror jag att acceptansen för folkmusik i kyrkan är större än acceptansen för kyrka i många folkmusik-kretsar…

Jag har fått för mig att läget har varit lite annorlunda i Irland. Visst har det varit motsättningar även där, särskilt historiskt sett, men det verkar som att folkmusiken varit lite mer accepterad av kyrkan och kanske även tvärtom. Det finns ganska många låtar som har namn med kyrklig anknytning och jag tänkte att det kunde vara kul att presentera några sådana.

Eftersom jag nästan alltid åker på session direkt från jobbet har jag nästan alltid prästskjorta på mig och det har blivit rutin att någon utbrister ”the musical priest!” när jag kliver in på puben. Som ju också är en låt. Igår jobbade jag sent men åkte förbi ändå och hann med några låtar innan jag behövde bege mig hemåt. Vi spelade inte The Musical Priest, men däremot Father Kelly’s, som kanske fått namn efter en präst? Det händer att jag blir kallad ”fader” som luthersk präst i Sverige, men det är ganska ovanligt. I katolska sammanhang (som Irland) är det standard. Efter den spelade vi Reconciliation reel. De gör sig ganska bra tillsammans, inte minst för att bikt kan kallas the sacrament of reconciliation. Bikt finns även i Svenska kyrkan och vill man gå i bikt så går man till en präst. Kanske finns det någon som heter Kelly, men namnet spelar inte så stor roll.

Igår gav jag också bort några klistermärken som jag gjorde för ett tag sedan. Ett med texten ”det är mänskligt att fela” och ett med ”it’s not an addiction, it’s an ob-seisiún”. Borde lägga ut någon bild förstås. På klistermärkena finns också adressen spelafela.com – så nu kanske jag får lite extra press på mig att hålla igång här. 🙂

Publicerat i låtar, session report | Lämna en kommentar

Session report 3/12 och bloggflytt

Postat den 4 december 2025 av pontus

Jag har flyttat bloggen till ett nytt webbhotell, så det är en del saker som strular. Till exempel har jag bytt ut noterna som funnits från bildfiler till ABC-kod, som ska bli noter med hjälp av en plugin och den vill inte riktigt av någon anledning. Men snart ska nog allt vara igång. Uppdatering: nu är noterna igång!

Igår blev det session! Fint gäng, ganska lagom många. Tiden gick fort, jag kom visserligen dit lite sent men helt plötsligt var klockan nästan 23. Då var det verkligen dags att bege sig hemåt.

Vi var det vanliga gänget, ett par nya ansikten för min del. Någon var på besök i stan. Hade med mig en ny jig, men tyvärr var det ingen annan som kunde den. Inte än i alla fall, men den är kul, så jag hoppas att någon blev sugen på att lära sig The Spotted Dog.

Publicerat i låtar, session report | Lämna en kommentar

Inhopp med solokonsert

Postat den 3 december 2025 av pontus

Förra veckan fick jag göra ett spontant inhopp när en pensionärsförening skulle ha månadsmöte. Den som skulle medverka hade fått förhinder och jag blev tillfrågad dagen innan. Då såg jag chansen att få spela lite, så jag tog med fiolen och bjöd på en blandad kompott av irländskt och svenskt, traditionellt och nyskrivet. Det blev till och med ett par egna kompositioner.

Det var väldigt länge sedan jag gjorde en solospelning sist och visst kändes det lite smånervöst. Jag lyssnade på en inspelning efteråt och nog fanns det en del tveksamhet här och där. Inspelningen lät också ganska torr, det var en bara mikrofon som stod nära fiolen och inget reverb pålagt. Så jag tror att det lät bättre i rummet, det blir ju en helt annan klang då (som bl a hjälper till att jämna ut tonen). Musiken var i alla fall uppskattad och jag hade väldigt roligt!

Nu har jag ganska många år kvar till pension, men jag kan redan drömma om att få mer tid till musiken. Samtidigt så har jag det ganska lyxigt nu, det finns ändå en hel del möjligheter för mig att få in lite musik här och där i jobbet. Plus att mitt schema är ganska flexibelt så jag kan göra spontana inhopp utanför tjänsten ibland, som förra veckan.

Idag är det onsdag och fiolen är med, siktet är inställt på session ikväll!

Publicerat i konsert | Lämna en kommentar