spelafela

Ja, vad vill jag egentligen? Med fiolen, primärt, men kanske också med spelafela. När jag återupplivade den här gamla bloggen (egentligen bara adressen, eftersom jag har arkiverat alla gamla inlägg) så var det nog mest för att jag tänkte det kunde hjälpa mig att hålla spel-motivationen uppe. En form av accountability – även om jag tror att antalet läsare är… försvinnande litet. Kanske är det bara jag som ser det som hamnar här. Lite tycker jag ändå att den funkar så, för mig. Klart att det skulle vara skillnad om jag vet att det fanns många som läste och interagerade med inläggen, men det är inte det viktigaste. Så det lär puttra på.

Med fiolen då? Nu har det gått över tjugo år sedan jag började spela. Det jag vill nu är ungefär det jag ville då, åtminstone om man tänker på själva instrumentet. Visst var det ett antal år när jag trodde att musiken skulle ha en annan plats i min tillvaro än den har idag, men är fortfarande självklar och viktig för mig. Jag växlar också lite mer mellan instrument nu än jag gjorde då. Men fiolen är ändå det jag skulle välja om jag var tvungen. Så vad vill jag med den?

Låtar: Folkmusiken är onekligen mitt huvudsakliga område. Så låtarna är omistliga. Som folkmusiker kan man aldrig lära sig för många låtar. Jag kan många bra låtar (en del dåliga också), men den mest spännande låten är ju nästa låt. Jag vill fortsätta lära mig nya låtar!

Improvisation: Ett till område där man alltid kan fortsätta utvecklas. Improvisation i musik kan innebära väldigt mycket, från de små variationerna i en irländsk låt, till bluegrass- eller jazz-solon till totalt fri improvisation. Ibland är de små variationerna svårast att göra riktigt bra. Jag skulle gärna vilja bli bättre på att hitta på låtvariationer. Det hör inte riktigt hemma i en session, men det är en viktig del av irländsk folkmusik.

Teknik: Förstås. Grunden till allt. Även om man ”bara” spelar folklåtar i första läget kan man utveckla tekniken. Sedan vill jag ju inte begränsa mig till det heller – jag drömmer fortfarande om att någon gång kunna spela Bachs Ciaccona! Kanske inte på en nivå som duger för publik eller ens kan kallas bra, men som är OK för mig.

Så jag nöter vidare. Några låtar här, några låtar där. Periodvis mer fokuserat tekniknötande. En session då och då. Roligt har jag nästan hela tiden!

Semestertid brukar bli fioltid och lite så har det varit i år också. Jag har i alla fall spelat mer än på ganska länge. Missade tyvärr årets bluegrassfestival i Torsåker eftersom vi hade åkt iväg längre norrut när den var. Ett av vandrarhemmen vi bodde på hade otroligt härlig akustik i köket. Vi hade turen att vara ensamma där ett par dagar så då blev det ganska mycket spelat.

Det har också blivit en del tid i vår egen stuga förstås. Där kan jag ibland spela mycket, men det beror samtidigt lite på vad resten av familjen vill göra. När någon vill ta det lugnt och läsa i fred är det inte så populärt att pappa väsnas. Huvudsakligen har jag dammat av gamla låtar och försökt fräscha upp tekniken. Då blir det inte alltid så kul att lyssna på.

I mars fräschade jag upp fiolen och sedan blev det ganska mycket spelat en tid. Mer spelat än bloggat iaf, det är ju egentligen bra. Spelet är viktigare än bloggen. Men visst borde jag kanske försöka åstadkomma lite mer här om det ska vara idé att ha den.

I maj har det mest blivit elgitarr, dels för att jag ska vara med och spela i lovsångsteamet på EFS stora årsmöteskonferens nästa helg. Då blir det kanske lite fiol men huvudsakligen elgitarr. Det hör inte alls till mitt uppdrag egentligen, men jag är väldigt glad över att få vara i ett sammanhang där man vill ta vara på människors gåvor. Så i år får jag bland annat vara med och spela i bandet.

Förutom elbas har jag spelat akustiska instrument hela livet, också gitarrerna har varit akustiska. Visst har jag spelat lite elgitarr ibland, men aldrig haft någon egen eller spelat mycket. Men för några år sedan köpte jag en. Det har varit en ganska spännande upptäcksfärd, för elektriska instrument är mycket mer än själva instrumentet. Även om man inte använder några effekter så är ljudet resultatet av en samverkan mellan instrumentet och förstärkaren.

Det är en ganska stor skillnad jämfört med akustiska instrument. Även om man förstärker ett akustiskt instrument, för då är ju poängen att man vill förstärka tonen från det akustiska instrumentet, ofta så neutralt som möjligt. Men tonen i ett elektriskt instrument hänger mycket mer ihop med förstärkaren. När man börjar blanda in effekter kompliceras ekosystemet ännu mer, men allt hänger liksom ändå ihop. Jag har på något sätt vetat om det tidigare men jag har reflekterat mer över det sedan jag började spela elgitarr. Kanske mest sedan jag började bygga effektpedaler och även byggde en egen förstärkare.

Att bygga själv är roligt och det är mycket enklare att bygga gitarrpedaler än fioler.