Konsert och session

I onsdags blev det både konsert och session! Först var vi på Vrak där Cuan a Tuath hade sista spelningen i en svensk miniturné. Trion är baserad i Glasgow men medlemmarna kommer från Sverige, Skottland och England. Det gör också musiken de spelar, det var en härlig blandning av svenskt och skotskt. Superfint samspel mellan alla tre, med Kristina och Séamus melodispel och Dans otroligt smakfulla piano.

Favoritlåten från kvällen var nog Norsbrovalsen som Kristina hade skrivit till sin morfar. Jag googlade och det verkar finnas åtminstone en annan (äldre) låt med samma namn. Men jag spelade in den så att jag skulle kunna ta ut melodin. Cuan a Tuath (namnet betyder Nordsjön) ska också in i studion i vår, jag hoppas att de spelar in valsen då!

Eftersom det var onsdag valde vi att smita direkt för att också hinna med lite sessionspel i Gamla stan. Det var riktigt mycket folk på puben, kändes lite som julavslutning för nu blir det ju paus ett par veckor. Vi spelade Father Kelly’s och Reconciliation, den senare sitter inte riktigt ordentligt i fingrarna än märkte jag. Men det var kul ändå!

Det visade sig också att en av de andra i session-gänget har sommarstuga väldigt nära vår sommarstuga. En rolig upptäckt som kanske kan innebära lite mer stugjam så småningom?

Publicerat i konsert, session report | Lämna en kommentar

Kyrklåtar, klistermärken och session report 10/12

Relationen mellan folkmusik och kyrka har inte varit problemfri, åtminstone inte historiskt sett. Idag är det inte ovanligt med folkmusik i kyrkor, men längre tillbaka var det på många håll otänkbart. Även om flera av våra äldsta uppteckningar av folkmusik gjordes av kyrkans musiker, som ibland kunde fungera både som kantor i kyrkan och spelman på byn. Det händer att jag träffar folk som tycker det är märkligt med en präst som spelar folkmusik, men då är det personer som själva inte har särskilt mycket med kyrkan att göra. Numera tror jag att acceptansen för folkmusik i kyrkan är större än acceptansen för kyrka i många folkmusik-kretsar…

Jag har fått för mig att läget har varit lite annorlunda i Irland. Visst har det varit motsättningar även där, särskilt historiskt sett, men det verkar som att folkmusiken varit lite mer accepterad av kyrkan och kanske även tvärtom. Det finns ganska många låtar som har namn med kyrklig anknytning och jag tänkte att det kunde vara kul att presentera några sådana.

Eftersom jag nästan alltid åker på session direkt från jobbet har jag nästan alltid prästskjorta på mig och det har blivit rutin att någon utbrister ”the musical priest!” när jag kliver in på puben. Som ju också är en låt. Igår jobbade jag sent men åkte förbi ändå och hann med några låtar innan jag behövde bege mig hemåt. Vi spelade inte The Musical Priest, men däremot Father Kelly’s, som kanske fått namn efter en präst? Det händer att jag blir kallad ”fader” som luthersk präst i Sverige, men det är ganska ovanligt. I katolska sammanhang (som Irland) är det standard. Efter den spelade vi Reconciliation reel. De gör sig ganska bra tillsammans, inte minst för att bikt kan kallas the sacrament of reconciliation. Bikt finns även i Svenska kyrkan och vill man gå i bikt så går man till en präst. Kanske finns det någon som heter Kelly, men namnet spelar inte så stor roll.

Igår gav jag också bort några klistermärken som jag gjorde för ett tag sedan. Ett med texten ”det är mänskligt att fela” och ett med ”it’s not an addiction, it’s an ob-seisiún”. Borde lägga ut någon bild förstås. På klistermärkena finns också adressen spelafela.com – så nu kanske jag får lite extra press på mig att hålla igång här. 🙂

Publicerat i låtar, session report | Lämna en kommentar

Session report 3/12 och bloggflytt

Jag har flyttat bloggen till ett nytt webbhotell, så det är en del saker som strular. Till exempel har jag bytt ut noterna som funnits från bildfiler till ABC-kod, som ska bli noter med hjälp av en plugin och den vill inte riktigt av någon anledning. Men snart ska nog allt vara igång. Uppdatering: nu är noterna igång!

Igår blev det session! Fint gäng, ganska lagom många. Tiden gick fort, jag kom visserligen dit lite sent men helt plötsligt var klockan nästan 23. Då var det verkligen dags att bege sig hemåt.

Vi var det vanliga gänget, ett par nya ansikten för min del. Någon var på besök i stan. Hade med mig en ny jig, men tyvärr var det ingen annan som kunde den. Inte än i alla fall, men den är kul, så jag hoppas att någon blev sugen på att lära sig The Spotted Dog.

Publicerat i låtar, session report | Lämna en kommentar

Inhopp med solokonsert

Förra veckan fick jag göra ett spontant inhopp när en pensionärsförening skulle ha månadsmöte. Den som skulle medverka hade fått förhinder och jag blev tillfrågad dagen innan. Då såg jag chansen att få spela lite, så jag tog med fiolen och bjöd på en blandad kompott av irländskt och svenskt, traditionellt och nyskrivet. Det blev till och med ett par egna kompositioner.

Det var väldigt länge sedan jag gjorde en solospelning sist och visst kändes det lite smånervöst. Jag lyssnade på en inspelning efteråt och nog fanns det en del tveksamhet här och där. Inspelningen lät också ganska torr, det var en bara mikrofon som stod nära fiolen och inget reverb pålagt. Så jag tror att det lät bättre i rummet, det blir ju en helt annan klang då (som bl a hjälper till att jämna ut tonen). Musiken var i alla fall uppskattad och jag hade väldigt roligt!

Nu har jag ganska många år kvar till pension, men jag kan redan drömma om att få mer tid till musiken. Samtidigt så har jag det ganska lyxigt nu, det finns ändå en hel del möjligheter för mig att få in lite musik här och där i jobbet. Plus att mitt schema är ganska flexibelt så jag kan göra spontana inhopp utanför tjänsten ibland, som förra veckan.

Idag är det onsdag och fiolen är med, siktet är inställt på session ikväll!

Publicerat i konsert | Lämna en kommentar

Nya låtar

Jag har ett par olika abc-appar på min iPad, där jag försöker samla låtar. Egentligen borde jag hålla mig till en, men de har sina styrkor och svagheter så det blir att jag byter lite mellan dem. Några av låtarna är sådana som jag håller på att lära mig, eller har tänkt att jag borde lära mig. Det kan handla om låtar som spelas rätt ofta på onsdagarna och som jag inte har snappat upp ordentligt. En del av dem kan jag nästan men inte riktigt, jag skulle inte kunna starta/leda dem själv och det är där jag vill vara med en låt för att verkligen känna att jag kan den.

Det är också en del låtar som jag aldrig hört spelas på en onsdag, men ändå fastnat för. En rolig jig som ganska nyligen hittat in på listan är Mouse in the Mug. Den är inte särskilt komplicerad så den sitter nog snart. Kul är den iaf!

Publicerat i låtar | Lämna en kommentar

Bön i toner och på med sensträngarna igen

Idag hade jag fiolen med till jobbet och fick vara med att spela i ett bön- och lovsångspass. När jag började intressera mig för kristen tro (länge sedan nu) fick jag vara med och spela i Taizégudstjänsterna där jag bodde då. Det var superfint, jag hade ingen koll på tro, kyrka eller gudstjänst men ändå fick jag utrymme att bidra med det jag hade (fiolspel med en hel del improvisation). Jag minns att prästen efter första tillfället sa ungefär ”musiken kan också vara en bön”.

För mig är det verkligen så, även om jag ofta ber med ord. Sjungna böner i gudstjänstens liturgi (eller tidegärden) kombinerar ord och toner, men ibland kan bara toner också vara en bön. En improviserad fiolstämma kan nästan bli mer innerlig bön för mig, som ibland kan fastna i att hitta rätt ord. Även om jag är en ganska van bedjare nuförtiden.

Orden var ganska få idag, i stället fick tonerna bära min bön. Då saknade jag sensträngarna. Il Cannone från Larsen som jag haft på ett tag nu är kanonsträngar för att spela irländskt! De har fyllig klang, men samtidigt bra bett och ”crunch”, de är roliga att spela snabbt på. Men sensträngarna har något extra, det går inte att komma ifrån.

Som tur var hade jag kvar mina gamla Supersolo (Lenzner, men jag använder en e-sträng från Hill) i fiollådan, så senare på dagen satte jag faktiskt på dem igen. De är inte jättefräscha och lät först lite trötta, men jag spelade några låtar på dem och ganska snart var det där igen, det där lilla extra. Så de får sitta på ett tag till!

Publicerat i prylar, spelafela | Lämna en kommentar

Vad vill jag?

Ja, vad vill jag egentligen? Med fiolen, primärt, men kanske också med spelafela. När jag återupplivade den här gamla bloggen (egentligen bara adressen, eftersom jag har arkiverat alla gamla inlägg) så var det nog mest för att jag tänkte det kunde hjälpa mig att hålla spel-motivationen uppe. En form av accountability – även om jag tror att antalet läsare är… försvinnande litet. Kanske är det bara jag som ser det som hamnar här. Lite tycker jag ändå att den funkar så, för mig. Klart att det skulle vara skillnad om jag vet att det fanns många som läste och interagerade med inläggen, men det är inte det viktigaste. Så det lär puttra på.

Med fiolen då? Nu har det gått över tjugo år sedan jag började spela. Det jag vill nu är ungefär det jag ville då, åtminstone om man tänker på själva instrumentet. Visst var det ett antal år när jag trodde att musiken skulle ha en annan plats i min tillvaro än den har idag, men är fortfarande självklar och viktig för mig. Jag växlar också lite mer mellan instrument nu än jag gjorde då. Men fiolen är ändå det jag skulle välja om jag var tvungen. Så vad vill jag med den?

Låtar: Folkmusiken är onekligen mitt huvudsakliga område. Så låtarna är omistliga. Som folkmusiker kan man aldrig lära sig för många låtar. Jag kan många bra låtar (en del dåliga också), men den mest spännande låten är ju nästa låt. Jag vill fortsätta lära mig nya låtar!

Improvisation: Ett till område där man alltid kan fortsätta utvecklas. Improvisation i musik kan innebära väldigt mycket, från de små variationerna i en irländsk låt, till bluegrass- eller jazz-solon till totalt fri improvisation. Ibland är de små variationerna svårast att göra riktigt bra. Jag skulle gärna vilja bli bättre på att hitta på låtvariationer. Det hör inte riktigt hemma i en session, men det är en viktig del av irländsk folkmusik.

Teknik: Förstås. Grunden till allt. Även om man ”bara” spelar folklåtar i första läget kan man utveckla tekniken. Sedan vill jag ju inte begränsa mig till det heller – jag drömmer fortfarande om att någon gång kunna spela Bachs Ciaccona! Kanske inte på en nivå som duger för publik eller ens kan kallas bra, men som är OK för mig.

Så jag nöter vidare. Några låtar här, några låtar där. Periodvis mer fokuserat tekniknötande. En session då och då. Roligt har jag nästan hela tiden!

Publicerat i spelafela | Lämna en kommentar

Session report 5/11 (nytt case bling!)

Ikväll var det mycket folk på session. Härlig stämning på människorna, svårare med stämningen på instrumenten. Kanske för att vi ett tag var tre banjos och tre fioler…

Men hur som helst, roligt att komma dit igen. Till stor del bekanta ansikten men några nya. En av de nya ansiktena var en fiolspelare som gav mig en fin Rättviksdräkt-inspirerad reflex i slutet av kvällen. Självklart satte jag den på fiollådan!

En fin kväll, till stor del de gamla vanliga irländska låtarna. Några sånger och ett par amerikanska låtar lyckades leta sig in också. Jag spelade rätt mycket i början av oktober, men väldigt lite irländskt. Ikväll kom det några låtar som jag inte spelat på väldigt länge, så jag blev ännu mer motiverad att försöka plocka fram fler gamla låtar ur minnet. De finns där någonstans. Och gör de inte det får jag väl lära mig dem igen. Det borde ju vara lättare att lära sig en låt som man nästan kan än en som man inte kan alls?

Publicerat i session report | Lämna en kommentar

Session report 8/10

Kan det verkligen ha gått ett halvår sedan jag var på session sist? Känns galet, men det kanske stämmer. Ja, ja, det har varit mycket jobb osv osv. Det blir lite tjatigt, även om det är sant.

I onsdags var vi ett ovanligt stort gäng, det var kul. Om jag minns rätt fick vi ihop fyra fioler, två flöjter, två banjos, en gitarr, en mandolin och åtminstone ett par bouzoki-cittern-varianter. Några personer hade med sig mer än ett instrument. Ingen bodhran den här gången, det hade kompletterat fint. Däremot var det lite lagom mycket sång, ibland kan det bli lite väl skråligt. Trots att det har sin charm föredrar jag den instrumentala musiken och låtarna.

Flera nya ansikten för mig (kanske inte så konstigt när jag inte varit där på ett halvår), bl a ett par som kommit ända från Kanada. De reser mycket i jobbet och brukar passa på att hitta sessions när de är iväg. En påminnelse om att ta med instrument! Då ska man förstås ha utrymmet för musiken också. Jag var en sväng till Oxford för ungefär en månad sedan, på jobbresa, med väldigt späckat schema. Hade inte hunnit med något spelande så fiolen fick stanna hemma.

Sedan var det några nya lokala personer också, som förhoppningsvis fortsätter komma. Förhoppningsvis kan jag också ta mig dit igen innan det går ett halvår till…

Publicerat i session report | Lämna en kommentar

Sordiner

Ibland låter också en ensam fiol för mycket. Till exempel när man vill spela i sommarstugan och hela familjen är där, men hela familjen vill inte lyssna. Då kan en sordin vara bra att ha. Jag har flera varianter, en del är mest till för att ändra ljudet lite, andra är övningssordiner som dämpar volymen ganska mycket. Den som dämpar mest är en rejäl metallpjäs, klädd i gummi för att sitta säkrare och minska risken för skador på fiolen om den skulle lossna. Men så mycket som den väger tror jag det är ganska stor risk ändå. Det känns också väldigt konstigt att spela med den, så jag har bara använt den när det varit absolut nödvändigt att hålla ner volymen.

I mina sociala medie-kanaler har jag fått en del reklam för en ny övningssordin från Comosono. Den verkar häftig men kostar ganska mycket. En annan variant som jag har spanat in tidigare är WMutes i Barcelona. Deras övningssordin kostar också ganska mycket, men bara hälften av Comosonos. Så jag bestämde mig för att testa WMutes och sordinen kom för några dagar sedan.

På bilden ligger sordinerna i volymordning. De övre är mer för att ändra klangen än volymen. De nedre är övningssordiner. WMutes dämpar inte riktigt lika mycket som den stora metallsordinen. Volymskillnaden är ganska liten, men det är stor skillnad i ton och spelkänsla. WMutes är mycket trevligare att spela med! Den är också mindre, så jag kan alltid ha den i fiollådan. Det lär inte bli någon revolutionerande förändring, men kanske blir det några fler tillfällen jag kan spela utan att störa.

Publicerat i prylar | Lämna en kommentar