Sommaren brukar innebära mer spel än vanligt. Lediga perioder innebär ofta mer tid med fiolen och mer medveten övning (snarare än att ”bara” spela låtar). Men i år låg fiolen nedpackad nästan hela semestern. Vi hade fullt upp med projekt i sommarstugan och jag kom igång med löpningen igen (woohoo!) efter ett långt uppehåll.
Det är inte första gången jag gör en längre ”paus” (och säkert inte sista). Efter en sådan paus känns det alltid lite frustrerande att spela, när fingrarna inte riktigt är med och stråken inte gör som man vill. Men det roliga är att den biten ganska snabbt går över. Det tar inte särskilt lång tid förrän låtarna kommer tillbaka och flyter ur fiolen precis som de ska.
Nu är vardagen nästan helt tillbaka, nästa vecka börjar skolan för barnen. Lite mer struktur i tillvaron och då kan det bli lättare att strukturera in fiolspelet. Kanske… Jag ska väl åtminstone kunna se till att ta mig till session någon gång i månaden!