Jag har ett ganska intensivt jobb som det kan vara svårt att känna sig helt ledig från. Huvudsakligen mentalt sett, men ibland blir det mycket resor och det är också lite krävande fysiskt även om det förstås inte är ett fysiskt tungt arbete jag gör. För några år sedan började jag springa mycket och det har varit värdefullt på flera sätt. Inte minst som stresshantering!
Nu har jag tyvärr haft strul med en fot en längre tid, så det har inte blivit många kilometer i år. Frustrerande på flera plan, för jag vet hur stor skillnad några timmars pulshöjande aktivitet i veckan gör. Nu försöker jag kompensera med att cykla och envisas med att springa lite ibland även om det gör ont (vilket troligtvis inte är helt klokt).
Men friskvård kan ju vara mycket mer. Det är ett ganska generöst begrepp till och med från Skatteverkets perspektiv. Det är också ett skönt perspektiv på musiken för mig: Jag spelar för att jag mår bra av det.
Det viktigaste är inte att bli bäst eller kunna flest låtar. Jag behöver inte ens upprätthålla någon särskild nivå. Jag kan hålla mig till låtar jag kan, försöka fräscha upp gamla låtar som känns rostiga, lära mig nya eller bara prova nya låtar utan att lära mig dem. Jag spelar för att jag mår bra av det.
Ibland är det härligt att spela noggrant, låta varje ton fyllas av kvalitet och lyssna in så att intonationen är spot on. Ibland är det roligt att bara ösa på utan att det behöver låta supersnygga. Jag spelar för att jag mår bra av det.
Om jag är besviken på att det blivit för lite löpning i år kan jag konstatera att det blivit ännu mindre tid med fiolen i händerna. Jag skulle kunna anklaga mig själv för att försumma musiken. Men får jag spela några låtar så släpper det. Det spelar ingen roll. Jag spelar för att jag mår bra av det.