Ja, vad vill jag egentligen? Med fiolen, primärt, men kanske också med spelafela. När jag återupplivade den här gamla bloggen (egentligen bara adressen, eftersom jag har arkiverat alla gamla inlägg) så var det nog mest för att jag tänkte det kunde hjälpa mig att hålla spel-motivationen uppe. En form av accountability – även om jag tror att antalet läsare är… försvinnande litet. Kanske är det bara jag som ser det som hamnar här. Lite tycker jag ändå att den funkar så, för mig. Klart att det skulle vara skillnad om jag vet att det fanns många som läste och interagerade med inläggen, men det är inte det viktigaste. Så det lär puttra på.
Med fiolen då? Nu har det gått över tjugo år sedan jag började spela. Det jag vill nu är ungefär det jag ville då, åtminstone om man tänker på själva instrumentet. Visst var det ett antal år när jag trodde att musiken skulle ha en annan plats i min tillvaro än den har idag, men är fortfarande självklar och viktig för mig. Jag växlar också lite mer mellan instrument nu än jag gjorde då. Men fiolen är ändå det jag skulle välja om jag var tvungen. Så vad vill jag med den?
Låtar: Folkmusiken är onekligen mitt huvudsakliga område. Så låtarna är omistliga. Som folkmusiker kan man aldrig lära sig för många låtar. Jag kan många bra låtar (en del dåliga också), men den mest spännande låten är ju nästa låt. Jag vill fortsätta lära mig nya låtar!
Improvisation: Ett till område där man alltid kan fortsätta utvecklas. Improvisation i musik kan innebära väldigt mycket, från de små variationerna i en irländsk låt, till bluegrass- eller jazz-solon till totalt fri improvisation. Ibland är de små variationerna svårast att göra riktigt bra. Jag skulle gärna vilja bli bättre på att hitta på låtvariationer. Det hör inte riktigt hemma i en session, men det är en viktig del av irländsk folkmusik.
Teknik: Förstås. Grunden till allt. Även om man ”bara” spelar folklåtar i första läget kan man utveckla tekniken. Sedan vill jag ju inte begränsa mig till det heller – jag drömmer fortfarande om att någon gång kunna spela Bachs Ciaccona! Kanske inte på en nivå som duger för publik eller ens kan kallas bra, men som är OK för mig.
Så jag nöter vidare. Några låtar här, några låtar där. Periodvis mer fokuserat tekniknötande. En session då och då. Roligt har jag nästan hela tiden!