Ikväll var det mycket folk på session. Härlig stämning på människorna, svårare med stämningen på instrumenten. Kanske för att vi ett tag var tre banjos och tre fioler…
Men hur som helst, roligt att komma dit igen. Till stor del bekanta ansikten men några nya. En av de nya ansiktena var en fiolspelare som gav mig en fin Rättviksdräkt-inspirerad reflex i slutet av kvällen. Självklart satte jag den på fiollådan!
En fin kväll, till stor del de gamla vanliga irländska låtarna. Några sånger och ett par amerikanska låtar lyckades leta sig in också. Jag spelade rätt mycket i början av oktober, men väldigt lite irländskt. Ikväll kom det några låtar som jag inte spelat på väldigt länge, så jag blev ännu mer motiverad att försöka plocka fram fler gamla låtar ur minnet. De finns där någonstans. Och gör de inte det får jag väl lära mig dem igen. Det borde ju vara lättare att lära sig en låt som man nästan kan än en som man inte kan alls?