Nu har sensträngarna suttit på i tio månader! Det är ganska länge till och med nuförtiden. Utan tvekan länge nog för att följa upp lite kring vad jag tycker om dem.
Jag pratade med en professionell violinist i vintras och berättade att jag hade skaffat sensträngar. Han fick något drömskt i blicken och sa suckande ”det är ju så det egentligen ska låta”. Kanske är det mer romantik än verklighet i det påståendet, men jag är beredd att hålla med. Jag upplever att jag kommer närmare tonen på något sätt, det känns liksom mer naket, ofiltrerat. Och det gillar jag. Verkligen.
All musik funkar lika bra på dem tycker jag. Det går att få en väldigt ren, mjuk och fin ton, det går att spela tyst men samtidigt fylligt och vill man få det lite skrapigt och skräpigt går det också. De svarar utan problem på irländska triplets med rätt crunch. Det känns helt enkelt som att spela fiol, bara lite mer liksom.
Dessutom har jag inte upplevt dem som extremt kinkiga. När jag spelade utomhus i mitten av december höll de inte stämningen alls, men det vet jag knappt om stålsträngar hade klarat. Syntet hade nog iaf varit nästan lika svåra i det läget. Annars har de varit ganska stabila. Och när stämskruvarna nu har vant sig vid att bli vridna på oftare så går det lätt att stämma.
Om jag var proffs skulle jag kanske resonera annorlunda. Nu är jag inte proffs och spelar sällan i situationer där allt hänger på att min fiol stämmer bra. Av de strängar jag testat är dessa mest känsliga för skillnader i temperatur och fuktighet – absolut. Men de är verkligen inte för känsliga för mig. Det jag vinner i känsla och ton kompenserar mer än väl för den känsligheten.
A-strängen som är olindad såg väldigt torr ut för ett tag sedan, men då strök jag på lite lite olivolja och sedan dess verkar den må bra.
Nu har fiolen blivit liggande en del under de här tio månaderna, men periodvis har det ändå blivit en del spelande. Än så länge verkar det finnas liv kvar i strängarna. De kostade ungefär som syntetsträngar, så det är bra valuta för pengarna tycker jag.
Jag fortsätter spela på dessa tills de känns slut, men det kan mycket väl bli ett likadant set igen sen. Jag ska nog undersöka om det går att få e-strängen med ögla, för jag är inte så sugen på att byta finstämmaren till en som funkar med kula. Å andra sidan är e-strängen från Hill som jag använder nu väldigt trevlig, så jag kanske helt enkelt fortsätter köpa den som komplement.