Fiollådan har fått lite tygmärken på sig sedan sist! Tänkte kommentera åtminstone ett av dem, får se om jag fortsätter med resten. Det måste väl iaf bli en bild på alla så småningom.
Hur som helst – det här har texten ”I don’t get older I level up”. Tyckte det var lite roligt, för visst börjar jag bli gammal. På sätt och vis kan jag tycka att det stämmer – jag känner absolut att jag växer som människa i takt med att jag blir äldre, troligtvis för att jag fortsätter ge mig an nya utmaningar. Inte så att jag har någon hets eller stress kring det, jag är nog bara sådan. Jag gillar att upptäcka vad jag kan lära mig, liksom.
Men jag vet inte om jag vågar säga det om mitt fiolspel. I våras var det tjugo år sedan jag började. Jag vill inte säga att jag har spelat i tjugo år. Som någon musiker har sagt ”det är skillnad på att spela i tio år och att spela ett år tio gånger”. Räknar man så kommer jag inte upp i tjugo. Kanske inte heller tio.
Många låtar har kommit bort under åren. Troligtvis har jag glömt många fler än jag kan minnas och spela idag. Det är inget konstigt i sig, jag glömde låtar också under de år jag spelade som mest. Men lite tråkigt känns det ju.
Tänk om jag skulle försöka börja minnas dem. Alla de bortglömda låtarna. En del av dem var rätt bra, det är jag säker på. Många var roliga att spela. Och även om jag inte kan komma ihåg dem alla, så kanske jag fortfarande kan ”levla upp” också när det gäller fiolspelet. Än har jag ju många år kvar!