I förra veckan kom sensträngarna jag beställt! Ett set Lenzner supersolo 1020D, vilket innebär att alla strängar utom E är sena – säger man, men egentligen är det väl tarm?
Hur som helst var jag ganska skeptisk till att få dem att sitta bra i min stränghållare med inbyggda finstämmare, så det fick bli en ny sådan också. Nu har jag två olika lösa finstämmare till e-strängen och valde att sätta på en variant för ögla. Lenzner-strängen hade kula, så i stället har jag en Hill e-sträng på.
Under e-strängen sitter också en ny pryl – en liten klämma av titan. Den ska skydda stallet i stället för de små plastslangarna som brukar sitta på e-strängar. En liten tunn skinnbit här vore väl det mest traditionella, men det är ju kul med lite balans mellan tradition och innovation. Stränghållaren sitter dessutom med kevlarsnöre, inte särskilt traditionellt. Den kom inte helt rätt direkt men efter ett par försök så fick jag den lagom långt från stallet. Jo, det ser ut som att stallet sitter lite fel på bilden, men det är bara kameravinkeln, jag lovar!
Första intrycket är att sensträngarna helt klart är lite mer svårflörtade än andra strängar jag testat – särskilt A-strängen! Eller så är de bara annorlunda. Lite mindre tryck på stråken, låta strängen jobba mer själv liksom. Här skulle jag kunna göra en parallell till flugfiske med bambuspö jämfört med kolfiber, men jag låter nog bli…
Jag gillar känslan i dem! Och tonen känns väldigt fokuserad och fyllig. Det blir spännande att se hur de låter om några dagar.