2009 var vi med studentfolkdansföreningen Philochoros till Grekland och besökte en studentfolkdansförening där. En väldigt rolig resa på många sätt, jag har en liten sten i fiollådan som minne. Då testade en annan spelman på resan (som dessutom hade byggt ett par fioler) min fiol och tyckte att jag skulle testa Pirastro Obligato på den, han trodde att de skulle passa. Det tog några år innan jag till slut gjorde det, men han hade verkligen rätt och det har varit min ”go-to-sträng” sedan dess. De är ganska dyra så jag har testat andra ibland men alltid kommit tillbaka till Obligato för de både låter och känns bäst.
Tyvärr håller de inte superlänge – har jag märkt nu. Sist jag bytte strängar gjorde jag det för att D-strängen var helt död och den som sitter på nu börjar också dö verkar det som. Den vill helt enkelt inte låta, den blir trög och det känns lite som att spela utan harts på stråken. Men bara på D-strängen. Jag har testat att rengöra den ordentligt, spela med mindre eller mer harts men det blir alltid ojämnt jämfört med de andra strängarna. Jag kan inte minnas att jag har råkat ut för det tidigare, det kan vara så att när jag spelade mycket bytte jag strängar tillräckligt ofta för att det inte skulle hinna hända. Nu händer det även om strängarna inte fått supermycket speltid.
Men det är klart att strängar åldras även när man inte spelar på dem, kanske är moderna syntetsträngar sämst hållbara på det sättet? Rena stålsträngar borde hålla längre och kanske är det samma sak med gammaldags sensträngar. Moderna syntetmaterial är fantastiska på många sätt men de är inte alltid superhållbara. Strängtillverkning handlar väl som så mycket annat om kompromisser – kanske får man offra lite hållbarhet för ton och spelkänsla när man sätter ihop de moderna supersträngarna?
Men sensträngar då. Såna man hade ”förr i tiden”. Inte bara då förstås, de finns ju fortfarande. Dåliga på att hålla stämningen och mer krävande att spela på när det gäller stråkteknik. Det känns lite som en kul utmaning, måste jag erkänna. Lite som att envisas med att fota analogt med en helmekanisk kamera och framkalla filmen själv (skyldig!). Kanske skulle jag testa det? Obligato sägs av många vara de mest ”sen-lika” syntetsträngarna. Så om jag tycker att de är så bra på min fiol, tänk om det blir ännu bättre med riktiga sensträngar.
Ungefär så tänkte jag och beställde ett set för att prova. Förhoppningsvis funkar de att sätta i min stränghållare som har inbyggda finstämmare, men kanske måste den bytas. Det blir spännande att upptäcka hur det var att spela fiol i några hundra år innan stålsträngarna kom. Bättre sent än aldrig!